Idag var det då dags att få alla föreläsningar avklarade. Först redovisade vi tillsammans för hela skolan då vi sjöng nationalsången, berättade lite om landet, pratade om kursen och visade en film. Det hela var välgenomtänkt och inövat. Någonting som möjligtvis var välgenomtänkt men knappast planerat eller inövat var dock föreläsningen som vi därefter skulle göra i mindre grupper. Min grupp skulle prata om hur vi upplevde att den sociala kulturen var i Tanzania och som sagt vi hade tänkt och diskuterat väldigt mycket men saknade däremot ett manus. Jag tyckte nog att det gick väldigt bra ändå men eftersom vi skulle göra ”samma” föreläsning för tre olika grupper var det lite oklart vad man hade sagt och inte sagt i varje grupp… inga stora upprepningar hände i alla fall vad jag vet!

Efter alla redovisningar fick vi skriva ner vad vi hade saknat med Sverige när vi varit borta, och därefter fick vi se på det meddelande vi skrivit till oss själv innan vi åkte som handlat om vad vi trodde att vi skulle sakna med Sverige när vi var borta. Förvånande nog var de båda pappren ganska lika varandra, även om man märkte tydlig skillnad på ambitionsnivån. På den första hade Malin som just gått ut den naturvetenskapliga gymnasielinjen skrivit en uppsats, medan förvisso samma Malin, men också nyss-hemkomna-från-avslappnade-Tanzania-Malin, skrivit några svårlästa stödord på den andra… nej, jag ser mig inte som latare, bara mer effektiv! ;) Hursomhelst, de båda lapparna stämde ganska bra överens, det jag kan konstatera att jag saknade från Sverige var följande:

·         Struktur – i Sverige är allting strukturerat, om man bestämmer när någonting ska ske så sker det då man bestämt eller så ser man till att meddela i god tid om förändringar. Det finns tidtabeller för bussar och öppettider i affärer (det finns affärer överallt). Vi har också ett skyddsnät i samhället, man kan ta lån, man kan få bidrag och man kan få övrig form av stöd (kanske inte var någonting som jag saknade direkt, men värt att nämna!).

·         Fasta priser - I Sverige kan man i stort sätt aldrig pruta vilket är otroligt skönt måste jag säga! Om det inte är en kultur där det är tänkt att man ska pruta ner priser behöver man inte känna sig lurad hela tiden!  

·         Medvetenhet om hur landet fungerar - Efter fyra månader har man väl en hyfsad bild om hur allting går ihop och hur man ska bete sig, att aldrig riktigt kan känna sig säker på det hela, så som man kan göra i sitt hemland, kan vara ganska jobbigt i längden, men är ju också i och för sig en av anledningarna till att resa.

·         Att smälta in - Detta var nog absolut den sak jag saknade mest. Att bara kunna gå på en gata utan att någon uppmärksammade dig på något sätt, skrek ”viting” eller föreslog giftermål och att slippa att särbehandlas. Att inte behandlas som en kung av vissa samtidigt som några avskydde dig, allt på grund av din hudfärg.

·         Naturen – att ensam kunna ta en skogspromenad (hände kanske inte allt för ofta hemma, men när man inte kan så saknar man det som mest!)

·         Att den kvinnliga åsikten värderas lika högt som mannens

·         Att kunna dricka vatten direkt från kranen

·         Svensk mat!! – mat som inte smakar ingenting, som inte ger en konstanta magproblem, som det finns mycket näring och protein i…

·         Att känna sig kroppsligt stark – med helkass mage och halvkass mat känner man sig lätt ganska svag

·         Familj och vänner – SÅKLART!

·         Simning och träning

·         Egen tid – om man vill vara ensam i Tanzania tror dem att man är sjuk på ett eller annat sätt, egen tid existerar inte!

·         Snabbhet – det mesta tar så lång tid i Tanzania, de till och med går långsamt!

Saker som man kanske tar förgivet i Sverige får verkligen helt plötsligt ett så otroligt högt värde när man inte längre har tillgång till det! Så tänk på det nästa gång ni går utanför dörren, njut av de förmåner ni har att inte folk skriker att vitingen är på väg, det gör jag! ;)