Efter en skoldag fylld med fler opponeringar, givande diskussioner, utvärderingar och sådant var det på kvällen dags att redovisa vad vi alla hade gjort med den 500-lapp som vi fick med oss från skolan. Man kan ju inte direkt göra allt för mycket med 500 kronor, alltså var det hela mest tänkt som en filosofisk 500-lapp då man fick tänka på hur man kunde stödja någonting utan att orsaka mer skada än nytta. En filosofisk del var också att man inte bara skulle skänka utan också få en personlig kontakt och på det viset känna vem eller vad det faktiskt känns bra att ge pengar till, det är så lätt att ge pengar till en hjälporganisation och sedan må bra över det, kanske rent av lägga ut ett inlägg om det på facebook, nöjd över att slippa det dåliga samvetet för orättvisor för en timme eller så. Frågan är dock vad som händer med de där pengarna tillslut och hur de faktiskt påverkar samhället och den/det som de går till. Att åtminstone tänka på sådant innan man skänker pengar kan vara nyttigt och det fick vi helt klart öva på med vår 500-lapp.

Som ni kanske minns gick min peng tillsammans med Felicias och Alices till att köpa en CD-spelare till barnen i kidsclub (föräldralösa eller hiv-smittade barn). De andra i klassen hade gett pengar till bland annat skolbygge, utbildning för en av tjejerna i köket på universitetet och ett får som skulle få lam som så småningom skulle ge får till hela byn. Absolut bra grejer det med, och jag måste säga att vi alla lyckades ganska bra med tanke på den filosofiska biten, det är inte så lätt som man kan tro!

Efter det mysiga fikamötet var det dags att säga hejdå till fantastiska läraren Fredrik. Det är verkligen jobbigt med farväl, det hanterar nog ingen människa särskilt bra (vilket kanske är bra om man tänker efter…). Imorgon är ju också sista dagen för oss andra att ses vilket känns väldigt tungt. Absolut kommer vi att ses igen och vi kommer för alltid ha ett särskilt band till varandra med tanke på vad vi har upplevt tillsammans, men kommer det någonsin igen bli som det är nu? Det okända är läskigt.